Lars-Göran Hansson, f.d. officer och tidigare anställd vid Ericsson, höll ett mycket intressant anförande med ett tema som är högaktuellt i och med Rysslands pågående anfallskrig mot Ukraina. Han belyste Rysslands agerande utifrån ett historiskt perspektiv och gav sin syn på vad den ryska aggressiviteten kan innebära för Europa och Sverige. Efter föredraget kände sig nog de flesta åhörarna ännu mer modstulna än när de kom. I kriget mot Ukraina använder Ryssland taktiken från Tjetjenienkriget; man skjuter sönder städerna och vanliga civila blir offer. Hur länge kan Ryssland hålla ut? Enligt Lars-Görans bedömning kan man, trots sanktionerna från väst, troligen hålla ut i hela två år tack vare den valutareserv och den guldreserv man byggt upp. Det kan möjligtvis vara oligarker eller FSB (gamla KGB) som kan fälla Putin.
Lars-Göran beskrev Putin som en extremt farlig man. I det gamla Sovjet fanns en politkommitté, vars medlemmar kunde hålla varandra i schack. Putin däremot är helt suverän. Han har byggt upp en maktapparat bestående av trogna vänner och har ett livgarde på ca 20.000 man. Sedan 2008 har han byggt om krigsmakten. Putin vill gå till historien som den ledare som återupprättade det ryska imperiet. Hans referens är det ryska tsardömet 1914.
Lars-Göran gav en historisk exposé från medeltiden till modern tid. Nedan berörs några punkter i det rika innehållet.
Ryssland har alltid befunnit sig i krig. Angrepp på Ryssland har alltid kommit från väst (Karl XII, Napoleon, Hitler är kända exempel på angripare). Ryssland har ett utsatt läge öster om ”den stora europeiska slätten” och vill ha en buffertzon mot väst. För Ryssland är det viktigt att ha tillgång till havet (Svarta havet, Östersjön, Arktiska havet).
Lars-Göran gav en historisk exposé från medeltiden till modern tid. Nedan berörs några punkter i det rika innehållet.
Ryssland har alltid befunnit sig i krig. Angrepp på Ryssland har alltid kommit från väst (Karl XII, Napoleon, Hitler är kända exempel på angripare). Ryssland har ett utsatt läge öster om ”den stora europeiska slätten” och vill ha en buffertzon mot väst. För Ryssland är det viktigt att ha tillgång till havet (Svarta havet, Östersjön, Arktiska havet).
Intressant i detta sammanhang är Kievriket (Kievrus), vilket grundades av ruser (vikingar) som kom från Roslagen. Kievrus uppstod på 800-talet och hade Kiev som huvudstad. I mitten av 1200-talet erövrades det av mongolerna. Under sin storhetstid omfattade Kievrus dagens västra Ukraina, Belarus och delar av Ryssland. Kievrus spelar stor roll för Putins syn på det moderna Ryssland. Både Belarus och Ukraina tillhör Ryssland enligt hans uppfattning; det är en och samma nation, man har en gemensam kultur, en gemensam religion och ett gemensamt språk.
Tsartiden inleddes på 1500-talet. Den mest kända av tsarerna är Peter den store, som härskade 1682-1725. Han var europeiskt orienterad, ”längtade till havet” och lärde sig i sin ungdom skeppsbyggnad i Amsterdam. Under det Stora nordiska kriget erövrade Ryssland bl.a. Estland och Ingermanland (där St. Petersburg nu ligger) från Sverige.
Sovjet flyttade fram sina positioner efter andra världskriget. Tyskland delades upp och Sovjet tog steg för steg kontrollen över östra Europa. Nato bildades 1949. Kärnan i samarbetet är den kollektiva försvarsklausulen i artikel 5 i fördraget. Under kalla kriget blev Sovjet alltmer aggressivt. Sovjet föll samman 1991 och delades upp i ett antal stater. År 2005 uttalade Putin något som senare har fått stor uppmärksamhet; enligt honom var Sovjets kollaps ”en av förra århundradets stora geopolitiska katastrofer”.
Vad vill Putin?
- Återupprätta det ryska imperiet 1914
- Infoga Belarus och Ukraina i det ryska riket
- Destabilisera EU och Nato
- Kanske även infoga Finland och Baltikum
- Ha överhöghet över östra Europa
- Styra EU:s ekonomi med gas och olja
Lars-Göran tror att Ryssland kan komma att straffa Sverige på något sätt. Det kan till och med gå så långt att man intar Gotland och kanske även Blekinge. Både Gotland och Öland ingår i den ryska intressesfären. Den svenska krigsuthålligheten är mycket liten. Det svenska försvaret bygger på idén om hjälp utifrån, framför allt från Storbritannien och USA. Utan medlemskap i Nato vet vi inte om vi skulle få sådan hjälp. Vi måste bygga ut vårt försvar. För att kunna ansöka om medlemskap i Nato måste vi upp till 2 % av BNP. (1964 utgjorde försvaret 6,2 % av BNP!) Tiden mellan ansökan och beviljat medlemskap i Nato är farlig. När det gäller frågan om medlemskap är vi länkade till Finland. Den svenska politiska oviljan mot medlemskap i Nato är svår att förklara. Den går tillbaka till dåvarande utrikesministern Östen Undén. Troligen pågår just nu en intern process inom det socialdemokratiska partiet.
Vid pennan Inger Kalmerborn