Ylva Sandström, distriktsläkare vid Trollbäckens vårdcentral, ledamot av förbundsstyrelsen i Sveriges läkarförbund och ordförande i Stockholms distriktsläkarförening, talade om den svenska primärvården och dess problem och vad som bör göras för att få till stånd förbättringar. Enligt Ylva har Sverige en bra sjukvård men det finns brister gällande tillgänglighet och kontinuitet.
Primärvården är oerhört viktig; den är första linjens sjukvård. Ovanför den finns den sjukhusanknutna vården och specialistmottagningarna och allra överst den högspecialiserade vården. På vårdcentralerna finns tre kategorier läkare: specialister i allmänmedicin, ST-läkare som är färdiga läkare och utbildar sig till specialister och AT-läkare som skaffar sig praktik för att få läkarlegitimation. Primärvårdens uppdrag är att möta människor i alla åldrar med alla sorters hälsorelaterade problem och att självständigt behandla och bedöma dessa. Ett stort problem i primärvården är bristen på allmänläkare. De arbetsmiljöproblem det medför utgör ett hinder för rekrytering och skapar ”en evighetsloop av kris”. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer bör en allmänläkare ha omkring 1.100 patienter. I Stockholm kan en allmänläkare ha över 3.000 patienter! Läkarnas alltför stora arbetsbörda och den stress det medför leder till personalflykt från primärvården och missnöje hos patienterna.
Den statliga utredaren Göran Stiernstedt framhåller i sin utredning ”Effektiv vård” att en starkare primärvård leder till att hela vården fungerar bättre och blir mer jämlik. Kontinuitet är mycket viktigt. Det finns statistik som visar att ju längre patienterna har samma läkare, ju mindre sjukvård behöver de och ju mer minskar dödligheten. Om det fanns en bättre bas inom sjukvården behövde inte så många ligga på sjukhus. Enligt Ylva borde vi ha ett system som gör att läkare inom primärvården vill arbeta länge på samma ställe med samma patienter. Det är viktigt att läkaren lär känna patienten och att en långvarig relation etableras mellan läkare och patient. Faktum är dock att när det gäller tillgång till fast läkare ligger svensk sjukvård sämst till i Europa! Vi har få allmänläkare och många specialister. Sverige är ur ett europeiskt perspektiv ett ”sjukhustungt land”.
Den statliga utredaren Göran Stiernstedt framhåller i sin utredning ”Effektiv vård” att en starkare primärvård leder till att hela vården fungerar bättre och blir mer jämlik. Kontinuitet är mycket viktigt. Det finns statistik som visar att ju längre patienterna har samma läkare, ju mindre sjukvård behöver de och ju mer minskar dödligheten. Om det fanns en bättre bas inom sjukvården behövde inte så många ligga på sjukhus. Enligt Ylva borde vi ha ett system som gör att läkare inom primärvården vill arbeta länge på samma ställe med samma patienter. Det är viktigt att läkaren lär känna patienten och att en långvarig relation etableras mellan läkare och patient. Faktum är dock att när det gäller tillgång till fast läkare ligger svensk sjukvård sämst till i Europa! Vi har få allmänläkare och många specialister. Sverige är ur ett europeiskt perspektiv ett ”sjukhustungt land”.
Vad behöver då göras för att få fler läkare till primärvården? Här nämner Ylva en rad åtgärder. Fler specialister i allmänmedicin måste utbildas. Läkare från andra specialiteter bör få utbilda sig till allmänläkare med bibehållen lön. Staten måste satsa på ST-läkare i allmänmedicin. Patienterna ska få lista sig på en viss läkare men antalet listade patienter per läkare måste begränsas så att arbetsbördan blir rimlig. På så sätt kan fler läkare arbeta heltid och en del allmänläkare som slutat eller bytt specialitet kan komma tillbaka. Det måste vara enklare att starta små vårdcentraler och attraktivt att driva sådana.
Övergångslösningar behövs medan fler allmänläkare utbildas: listning på andra specialiteter med handledning, upprättande av ”vakanta listor” som tas om hand av t.ex. hyrläkare, anpassad anställning för läkare i pensionsåldern som exempelvis handledare och begränsning av primärvårdens uppdrag.
Slutligen svarade Ylva på frågor från åhörarna. Hon sa att hon inte tror på förstatligande av sjukvården men att det råder för mycket byråkrati och att förvaltningen ligger för långt från verksamheten. Apropå nätläkare menade hon att telefonen är ett bra arbetsredskap men att den inte kan ersätta fysiska besök och att ersättningen till nätläkarna fortfarande är för stor i förhållande till vad de gör.
Vid pennan Inger Kalmerborn