Mötets föredragande var Johan Erséus, författare och journalist, boende i Hästhagen i Nacka.
Johan berättade inledningsvis lite om sig själv som varande journalist med bakgrund på såväl kvällstidningar som morgontidningar här i Stockholm. Som författare har han ett 30-tal böcker på sin meritlista, däribland antologier och dokumentära böcker. Men också medgrundare till och mångårig medlem av JOLO-sällskapet med drygt 300 medlemmar.
Jolo, författaren och journalisten Jan-Olof Olsson är för en bredare allmänhet kanske mest känd för tv-serien Någonstans i Sverige som sändes i SVT 1973 och 1974 och som då sågs av runt tre miljoner tittare. Jolos författarskap var dock större än så vilket Johan återkom till.
Sin fasta bas hade han som journalist på Dagens Nyheter där han under framför allt 60-talet var en av DN`s mest uppburna journalister. Sitt författarskap utövade han vid sidan av reportagen.
Född och uppväxt i Birkasta´n i Stockholm, student på Norra Latin och direkt efter studenten beredskapstjänstgöring i norra Norrland i princip hela tiden 1939-1945 varefter han började på DN som han blev trogen till sin död 1974.
Han hade tänkte sig att bli historiker men blev journalist, dock kom han i sitt författarskap ofta verka i området mellan journalist och författare. Historiker blev han på sätt och vis också då han inte minst i trilogin om första världskriget; 1914, Den okände soldaten och Rivna fanor där han mästerligt skildrar de till synes små enskilda händelserna och de stora övergripande skeendena, oöverträffade och mycket läsvärda!
Han gav ut ett 40-tal böcker, flera tillsammans med hustrun Margareta Sjögren, i DN signaturen Jolanta. När de skrev sina böcker skrev de vartannat kapitel och putsade därefter den andres kapitel, bland dessa böcker som också är mycket läsvärda kan nämnas Drottningens England, Amerikafeber och Irland-den omöjliga ön.
Jolos författarskap baserade sig ofta på att fånga skeenden som ägde rum, så att säga, vid det som inte är huvudattraktionen i det som äger rum. Inte sällan lite vemodiga betraktelser från järnvägsstationer, restauranger i det som nu är det forna Östeuropa, muralmålningar som uppenbarades när rivningarna härjade Stockholm som värst. Kring det som syntes där och då hade Jolo den enastående förmågan att göra en berättelse. Johan lyfte som exempel fram att Jolo, som var mycket noga med sina kläder ( ett urval finns numer på Nordiska Museet) använde sig av skräddaren Lidvall ett par trappor upp på Regeringsgatan. Skräddaren konstaterade belåtet vid en provning när Jolo ville ha ett visst snitt på kavajen; så ville också furst Jusupov ha det. Där fick man då veta att skräddaren varit hovskräddare åt tsar Nikolaj II, lämnat Ryssland vid revolutionen och numer, ända in på 60-talet bedrev sitt skrädderi i Stockholm. Furst Jusupov? Det var han som tillsammans med några andra sammansvurna mördade Rasputin och sänkte kroppen i en upphuggen vak i Moskvafloden.
Jolo dog i april 1974 endast 54 år gammal. Efter hans död skrev författaren Alf Henriksson en kort dikt som sedan kommit att bli en av de vanligaste i dödsannonser i Sverige:
Presidenten tackade av Johan med sedvanligt diplom om att 20 barn fått sina vaccineringar i Johan Erseus namn.
Vid pennan: Anders Hedberg